Har kommit halvägs i Schlechty och kände att det här har jag läst förut så jag letade fram en examinationsuppgift som jag gjort i en ledarskapskurs jag gått. Texten är lite längre Än vad man kanske orkar läsa i en blogg men jag klistrar in det ändå;


Jag har en bakgrund som verksamhetsledare men arbetar nu som lärare inom den privata sektorn. Det företag jag arbetar för jobbar med vuxenstuderande dels inom ramen för komvux men också med uppdrag från AMS och försäkringskassan. Jag har valt att se min lärarroll som en typ av ledarskap och därför ta avstamp i mina diskussioner i min roll som ledare för mina studenter. Alla mina studenter är vuxna men skiljer sig åt mycket beroende på varifrån ”uppdraget” kommer. Vuxenstuderande inom ramen för komvux är i allmänhet mycket motiverade och resultatorienterade. De som kommer inom ramen för ”åtgärder” har däremot svårt att se syftet med utbildningen och har ofta en bakomliggande problematik som kräver ett ibland ”kuratoriskt” inslag från min sida. Dessa elever behöver en helt annan ledning än den andra gruppen och ofta handlar det om att bilda team och motivera. Dessa elever har också i regel en kortare tids studier framför sig än de komvuxelever som går på program om minst ett par terminer.

Litteraturens tankegångar handlar om att förstå och använda sig av olika perspektiv i sitt ledarskap. Boken presenterar fyra olika perspektiv: det strukturella, HR-perspektivet, det politiska och det symboliska perspektivet. Bolman och Deal menar att dessa perspektiv, när de integreras ger en helhetsbild till hjälp i läsarens ledarskap. Vart perspektiv har sina inneboende egenskaper som använda rätt kan ge fördelar men också om de används fel kan skapa problem (s.36).

HR- perspektivet fokuserar på hur de egenskaper som utmärker organisationer och människor formar förhållandet dem emellan (s.148). Det företag där jag arbetar är ett litet utbildningsföretag och har nästan ingen fast lärarkår utan man arbetar med att anställa lärare på tillfälliga uppdrag. Vi som arbetar som lärare har också ofta arbetslivserfarenhet snarare än teoretisk utbildning inom de ämnen vi ansvarar för. Jag har exempelvis arbetat nästan tjugo år inom turism och service på olika nivåer och undervisar därför i dessa ämnen. På samma kurs undervisar en egenföretagare i marknadsföring och en hotellägare i ämnet reception osv. Tydligast faller vår organisation därför in under ”human resource” perspektivet beskrivet i Bolman och Deal. Företaget är mycket medvetet om att vårt kunskapskapital är det som ger nöjda elever och nya ”kunder”. Vi deltar aktivt i planering av hela kurser och sätter själva dagordningen vad gäller det pedagogiska arbetet. Våra centrala begrepp handlar i mångt och mycket om just behov, färdigheter och relationer.

Det strukturella perspektivet likställs ofta med byråkrati och rigiditet. Författarna menar att strukturer som betonar hierarki och toppstyrning faktiskt även de kan fungera men då när arbetsuppgifterna är förhållandevis enkla, begripliga och stabila (s.132). Ett strukturellt perspektiv behöver dock inte vara stelbent utan kan istället användas som ett verktyg att se systemfel och handlingsalternativ (s.66). Vi har i vårt företag en tydlig strukturell bas som grundar sig på beställarens önskningar, särskilt i de fall då utbildningen är en komvuxutbildning. Då har vi tydliga regler och mål och då har vi att anpassa struktur efter uppgift. Jag finner inte de båda systemen (HR och Strukturellt) som motpoler utan tycker att de kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Vår företagskultur bygger på strukturer som betonar flexibilitet, delaktighet och kvalitet.



Det politiska perspektivet betraktar organisationer lite som en politisk arena som rymmer ett intrikat nätverk av individ- och gruppintressen. Bolman och Deal beskriver detta perspektivs grundläggande antaganden med att organisationen är en koalition av grupperingar. Att dessa intressegrupper har skillnader i åsikter och intressen. Att grupperna slåss om knappa resurser och att mål växer fram genom förhandling, köpslående och tävlande dem emellan (s.232). De positiva effekterna av detta skulle då vara att detta ger ett kreativt klimat där de bästa personerna och de bästa idéerna överlever. Författarna jämför med naturen där förhållandet av olika ekosystem ibland präglas av hård konkurrens och ibland av ömsesidigt beroende och samarbete (s.291). Jag tycker att även det politiska perspektivet är en del av mitt ledarskap även om HR och det strukturella perspektiven är tydligast. Det politiska perspektivet blir tydligt i det faktum att vi är en del av den offentliga utbildningssektorn eftersom de ofta är vår uppdragsgivare. Vår dagordning bestäms av samhällets moral och etik och vi har också uppdrag att fostra och arbeta efter demokratiska begrepp. Vi har att följa ”samhällets ekosystem”. Även inom företaget är de politiska strukturerna på sitt sätt tydliga, min chef utvecklar affärsidé och strategi.

Det symboliska perspektivet handlar om vilken bild en organisation vill ge av sig själva. Det handlar om image och företagsklimat. Det handlar också om organisationens historia och värderingar vilket i sin tur leder till en gruppidentitet (s. 354). Även det symboliska perspektivet finns på många nivåer i vår organisation. Inom företaget under vår speciella logga, i vår ”vi känsla” och vårt ”unikum” som privat företag med egna visioner. Våra studenter får höra att - när ni en gång gått här är ni del av vår familj och är alltid välkomna, om ni behöver hjälp finns vi här! Vi skapar våra ritualer; alla avslutningar firas med smörgåstårta, alla kurser börjar med en ”teambuidingdag”. Jag tycker ofta att jag med de studenter som inte är motiverade att gå sin tilldelade utbildning använder mig av just det symboliska systemet. Då blir det viktigt att skapa en familjär känsla och hitta motivation i att arbeta tillsammans, för varandra.

Jag känner också att jag i just dessa grupper växlar mellan ett auktoritärt ledarskap och ett låt gå ledarskap. Låt gå, därför att vissa saker måste förbises för att de skall klara de övergripande målen och auktoritärt när de är på väg åt helt fel håll. I den andra gruppen är det snarare ett demokratiskt ledarskap även om jag även där ibland känner att jag måste ta till min auktoritet. Jag förstår om detta ger ett intryck av att jag är något kluven i mitt ledarskap men jag hävdar att både ledarskap och organisation ständigt förändras och lever i ett dynamiskt förhållningssätt internt och externt. Att alla perspektiv och stilar är ständigt närvarande i olika grad, vid olika tillfällen. Att särskilt tjänsteföretags överlevnad i mångt och mycket beror på denna flexibilitet och lyhördhet och att vi är på god väg att lära oss denna konst även om vi emellanåt glömmer eller inte riktigt orkar ända fram.

Det som behövs för att de andra perspektiven skall framträda tydligare i min organisation är därför fortbildning, verktyg att arbeta med ledarskapet. Jag hoppas att denna kurs skall ge detta. Författarna skriver att om man lär sig att använda alla fyra perspektiven så får man en bättre och fördjupad förståelse för hur organisationer verkligen fungerar. De menar att en framgångsrik chef växlar mellan de olika perspektiven tills de förstår den situation de ställs inför (s.39). Jag håller med om detta, svårigheten ligger i att verkligen applicera sina kunskaper i sitt verkliga ledarskap. Frågan blir också; hur väljer man perspektiv?

Den frågan blir högaktuell när Bolman och Deal skriver; ”Att välja perspektiv, eller att försöka förstå andras perspektiv, kräver en kombination av analys, intuition och konstnärskap” (s. 371). Även när jag nu som ovan verkligen tittat på min organisation och försökt spalta upp orsak och verkan så inser jag att jag är part i målet. Självklart lyfter jag de positiva sidorna av vår organisation och väljer bort delar som inte är lika behagliga. Till saken hör också att jag endast arbetat i organisationen i ett halvår och fortfarande är i ”smekmånads fasen”.

Många ser den politiska strategin som den minst attraktiva med associationer som konflikt och maktmissbruk. Jag som ny på en arbetsplats ser dock till att skapa juridiskt stöd, förhandla och identifiera positioner och intressen (s.379). Det kan ju verka syniskt men vår arbetsplats är ju rent krasst upplagd på det sättet. Om jag inte bevakar min position får någon annan den. Vi är alla anställda på uppdrag, ingen fast anställning existerar och när uppdraget är slutfört får vi ett nytt bara om vi lyckats finna nätverk och skapa beroende. Det skapar ett klimat där vi hela tiden är högpresterande. Frågan är om min chef lyckas motivera mig så att jag finner det attraktivt att arbeta under dessa omsändigheter. Just nu – absolut!

Tillbaka i mitt klassrum har jag dock svårt att se nyttan med att applicera det politiska perspektivet i mitt ledarskap gentemot eleverna. Möjligen är det dock så som eleverna ser sitt förhållande till mig? Som författarna skriver så är det den andres perspektiv som bestämmer hur han eller hon agerar – inte ditt (s. 370). Kanske uppfattar de att konkurrens om betyg och min uppmärksamhet ger en politisk arena? Jag hoppas inte att så är fallet, men om det är så innebär det nog att jag måste se över mitt ledarskap, eller kanske inte, de uppnår väl de mål vi i organisationen satt!

Vad tycker ni?

I dag har jag varit på kurs som handlade om turism och funktionshindrade. Kan man tjäna pengar på handikappade och hur vill de bli bemötta var temat. Jag svarar ja på båda frågorna...

I morgon ska jag läsa Schlechty boken, det är möjligt bara genom att jag fått låna den av min kursare Anki - tack för det!! Jag försökte låna den på mitt bibliotek men blev så dåligt bemött att jag gick hem utan bok. Och jag är inte ens handikappad (eller ja, jo kanske lite). Jag vill också bli bemött...

Vi har pratat mycket om demokrati på den här kursen eller Kurt har pratat och vi har lyssnat. Han är föressten toppen på att prata den där Kurt hans karisma går rakt igenom bildskärmen! I allafall så är vi ganska många som inte tycker att det här med redovisningarna ger så där värst mycket. Vi fick ett litet utskick av Ulla där hon säger sig ha fått detta uppmärksammat för sig, men hon tycker ändå att det är bra. Så då blir det så.. då blir vi alla bemötta.. eller kanske inte .. i alla fall inte på det sätt vi önskar..

Nåja, jag fick förresten en dörr rakt i ansiktet för en liten stund sedan, det var min tonåring som tyckte jag var dum som la mig i henes skolgång. Jag ska nu när jag samlat tankarna lite knacka på hennes dörr och bemöta henne sådär som jag skulle vilja bli bemött..

Kanske, kanske ger det ringar på vattnet.

Idag skall vi träffas och fila på det sista inför vårt "rollspel" om jag ska vara riktigt ärlig så tycker jag att det är slöseri med mkt värdefull tid att titta på alla dessa framträdanden. Jag menar visst är det roligt att se men i förhållande till övriga möjligheter att lyssna på föreläsningar i OLIKA ämnen så tar detta aldeles för stor plats. Vi träffas så lite och har så mycket att lära... förresten tack för fantastisk föreläsare. Kurtan toppen!!!

JAAA! Tänk vad trägen kan göra. Tre timmar och sedan hej hopp. Så var man inne och igång!